Dom söta på landet...

De e så enormt mycket som hänt sedan sist... :-/
Bla så fick jag den 5/10 min första cellgiftsbehandling för den här omgången å dom nya medicinerna va verkligen de värsta jag någonsin varit med om.. :-(
Förra årets cellgifter va en fis i rymden mot dessa.. 9 dagar va jag helt omkullslagen... tur att jag hade mina näringsdrycker för 9 dagar utan mat hade ju inte precis förbättrat mitt mående så jag e helt övertygad att dom va min räddare i "nöden" så inför nästa behandling kommer jag få hem en ny laddning, kommer hem en kartong nästa vecka å de e ju så smidigt så dom får man ju hemkörda :-)
Den här hemska perioden va fruktansvärd, jag kunde inte göra nånting förutom att ligga å plågas.. fick sån jäkla värk i kroppen så jag snudd på blev självmordsbenägen.. de kändes som att nån skalade av min hud å sedan högg min kropp med 10000 knivar om å om igen :-(
Va jättejobbigt.. vissa dagar låg jag å grät helt otröstlig.. stackars Stefan.. de e så synd om honom, han e så snäll, han gör allt för mig å hjälper mig med allt, jag hade aldrig klarat detta utan honom men en sak jag tänkt på är att han hjälper ju mig men vem hjälper honom när jag ligger dålig å han får sköta allt..??!!
Mat, tvätt, städ, handla, ta hand om djuren mm.. hoppas de inte blir för mycket för honom så han en dag "dippar".. :-/
I morgon e de dags för prover, på månd läkarbesök, på tisd nya prover å på onsd e behandling nr 2 inplanerad men vi får se vad som bestäms på läkarbesöket, enligt min sjuksköterska på onkologen så måste dom göra nånting åt dosen inför nästa behandling för ska jag bli så här dålig varje gång kommer inte min kropp orka...
Från de ena till de andra så har ju fina Gaya blivit dålig igen, hon har fått fång...
Eller rättare sagt fångvarning/fångkänning..
Hon hade så himla ont så vi knappt fick in henne från hagen :-(
Tur i oturen så hann vi på de snabbt å fick igång behandlingen snabbt så bara på några dagar kunde hon gå runt i boxen utan några "större" problem :-)
Första dagen/dagarna hade hon så ont så vi kunde inte ta av henne skorna pga att hon inte kunde lyfta på fötterna...
Hon hade boxvila ett tag med flera återbesök av veterinären å sedan fick hon gå ut i "sjukhage", dvs vi stängde av själva ligghallen till lösdriftshagen så fick hon gå där vilket hon tyckte va sååå skönt :-) sedan fick hon gå tillbaka till sina vänner i en hage utan "mat", de enda hon får äta nu e halm å hö. Nästa projekt e att hitta en godkänd hovis som har tid för en ny kund å kan slå på skor på henne.
När skorna kommit på e dom första dagarna kritiska så håll era tummar å tår att allt ska gå bra för henne (och mig..)!
Nu ska jag sova så jag avslutar med foton från när Gaya fick gå ut första gången, natti natti alla :-))

Svullen som en mega såpbubbla..
De e jag de.. :-(
När jag opererades förra året så togs ju även en hel del lymfkörtlar bort å lymfkörtlarnas jobb e ju bla att transportera (lymf)vätska ut till blodet å när man inte har alla lymfkörtlar kvar så funkar ju de inte så bra vilket resulterar i att all vätska blir kvar.. :-/
Bla så har jag ett lår som ser ut som på en flodhäst å likaså min ljumske.. :-(
De e verkligen inget roligt alls för de gör ont, jäkligt ont... de gör ont så fort nåt kommer åt å pga svullnaden så trycker kläderna å gör ont :-(
Har även fått problem med att gå, varje steg jag tar känns som att nån hugger mig med tusen knivar vilket inte e så trevligt..
Pga alla starka cellgiftsbehandlingar jag fått så har jag ju även fått kraftig neuropati vilket resulterat i att jag redan innan detta med vätskan uppkom hade enorma problem med smärta, inte bara när jag gick utan hela tiden, 24/7, så detta va verkligen de sista mina ben behövde.. :-/
Efter operationen fick jag även ödem i benen, mest i smalbenen å en sväng va de så mycket så de va snudd på att huden sprängdes så jag fick ha såna enormt läckra stödstrumpor ;-) men huvudsaken e ju att dom hjälpte å de gjorde dom, dom tog inte bort allt men dom gjorde så att de i alla fall minskade rejält mycket :-)
De blir lite svårare den här gången då ödemen sitter där dom sitter, kanske de finns "stödbyxor" jag kan ha ;-)
Hur som så ska jag ju till läkaren nästa vecka så vi får väl se vad dom kan göra åt de.. efter de läkarbesöket kör skiten igång igen.. cellgifterna..
JAG VILL INTE!!
JAG VILL INTE!!
JAG VILL INTE!!
JAG VILL VERKLIGEN INTE!!!!!
Skulle kunna göra vad som helst för att få slippa gå igenom allt skit igen, jag orkar inte, min kropp e trött.. den vill inte.. :-(
Jävla skitsjukdom e precis va de är å jag ska banka skiten ur dig ut ur min kropp..!!!
Nu ska jag sova så jag avslutar med en bild på världens vackraste tjej, natti natti.. :-))

Har varit några oroliga dagar nu sedan Irma bestämde sig för att dra in över Florida där min mamma bor, som tur var för dom så nedgraderades den för den östra sidan när den väl bestämde sig för att visa sitt esse för dom på den västra sidan.. för mamma å Michael gick de i alla fall bra, va några palmer å träd som fick sätta livet till men de viktigaste e ju att dom mår bra :-)
Från de ena till de andra så har senaste tiden varit superdålig.. :-(

Känner mig helt tom...
Jag mår piss.. känner mig nere, hängig, deppig, gråtmild, trött mm... har verkligen ingen ork å vill ingenting heller förutom att lägga mig ner å sova för att få vakna upp till ett nytt liv, en ny kropp, en frisk kropp :-/
Vet inte varför jag deppar ner mig just nu.. eller eg så vet jag väl de men varför just nu..??
Jag vill inte vara kvar här längre i min sjuka kropp.. jag vill ha en frisk kropp..
Jag vill flytta till mamma!
Stefan å jag har diskuterat de senaste tiden å båda vill flytta till USA men pga att jag e sjuk så e de ju inte precis gjort i en handvändning, jag lär ju inte va den mest populäraste människan att ge tillfälligt uppehållstillstånd pga att jag kommer kosta dom med min sjukvård å de lär ju knappast finnas nåt försäkringsbolag som vill ta i mig ens med tång :-/
Pga att mamma redan bor där så har jag de lite mera förspänt än vad Stefan har..
De känns som att livet här hemma upptas helt av mig å min sjukdom å jag e såå jäkla less på de.. vill bort.. nånstans.. där ingen vet om att jag e sjuk så jag kan låtsas att jag e som en "vanlig" människa.. fy farao så jäkla skit livet e just nu.. mycket som rör sig i mitt huvud, för mycket uppenbarligen eftersom hjärnan går på helspinn hela tiden... jag sover dåligt oxå plus att jag drömmer mycket konstiga drömmar så jag e ju alltid trött..
Fy farao så värdo de e just nu.. känns som att jag kan börja gråta för minsta lilla sak nuförtiden :-(
Jag undrar hur många motgångar man pallar med :-/
Efter min op å alla cellgiftsbehandlingar så va ju all cancer borta, de fanns inga spår kvar alls i mig så varför i hela friden fortsatte tumören vid nyckelbenet att växa..??
Den växte ju så pass så efter bara 6 månader efter sista cellgiftsbehandlingen så va de ju dags för strålning... strålningen va lyckad å allting försvann vid nyckelbenet men sen va de dags för samma sak igen efter ännu kortare tid.. då e skiten tillbaka på 3 ställen så dags för cellgifter igen då..
Jag varken orkar eller vill mer nu.. så här deppig har jag nog aldrig varit tidigare :-( e såå sjukt less just nu..
Natti natti...

[Bild]

Länge sedan jag skrev här nu så kände de va dags med en uppdatering..
De blev lite väl intensivt med allt bloggande så jag kände att jag behövde en paus.. jag kommer självklart fortsätta blogga men inte varje dag som jag gjorde förut utan nu kommer de endast bli några inlägg i veckan :-)
Så vad har hänt sedan jag bloggade sist..??
Jo en hel massa..
Bla så har de inte gått så bra för mig å min jäkla skitsjukdom :-(
Summa summarum så kan jag börja med de positiva å de e att strålningen mot lymfkörteln vid nyckelbenet hade effekt å lyckades till 100% så där finns de inga spår kvar alls av cancern, allt e borta :-)
Dock.. så har jag ju även negativa saker att berätta... :-/
Varje gång jag tar prover så tar dom bla ett prov som heter SCA125 = cancermarkören å den ska vara under 35, mitt va inte under 35.. de va mycket högre...
De va på 925...
Så högt har jag aldrig haft tidigare.. när dom hittade cancern å dom 38 tumörerna på mig så va den på nästan 700.. å då hade jag alltså 38 tumörer i mig så vad i hela håle e de som händer nu..
Jo, de kan jag tala om..
Skiten e tillbaka...
Jag har fått tillbaka den här jäkla sjukdomen.. på fler ställen...
Dom har hittat under min ena arm..
Bakom mitt bröstben..
Och i magen..
:-(
Ja, vad säger man.. de e inte ofta jag tappar talförmågan men när jag fick höra detta blev jag helt stum.. :-/
Känner mig uppgiven, känns som att jag inte orkar detta igen..
Har ju precis fått tillbaka så pass mycket hår så att jag har fått en frisyr så e de dags att tappa de igen då..
Jag kommer få cytostatika en gång i veckan den här gången i stället för var tredje vecka plus att jag ska få de i 6 månader..!!!
Biverkningarna på dessa cellgifter e hemska.. bla så e de stor risk att jag får värre nervskador i benen, blåsor så att huden ramlar av på händerna å fötterna = extrem smärta å icke användbara händer å fötter :-(
Så va de jobbigt förra gången kommer detta bli en mardröm :-(
Plus att dom inte kan göra min bröstoperation nu pga återfallet så nu sprider de väl sig även till tuttarna oxå.. känner mig lite pessimistisk just nu..
Jag brukar försöka va stark men nu e jag både trött å less.. :-/
Vill inte va sjuk längre.. när tar skiten slut.. eller tar de inte slut, kommer de ta mitt liv.. de e jag rädd för..!!!
Överlevnadsstatistiken på äggstockscancer e 5 år efter diagnos så krasst sett har jag max 4 år kvar då..
Känns lite tungt nu..
Nu ska jag försöka sova så jag avslutar med foto på min nya tatuering, den gröna färgen på bandet e gyncancer färgen, visst e den klockren jag!
Natti natti.. :-))

De va ett tag sedan jag bloggade men nu e jag här igen :-) 
Är så mycket som händer i mitt liv just nu, även i min kropp å knopp... 
Jag har ju varit sjuk nu i ca 1 år men ändå har jag inte riktigt lyckats smälta att de faktiskt e cancer jag har... bara själva ordet ger mig rysningar, de e ju ett så pass laddat ord... 
För dom flesta så e väl cancer = med döden å jag e fullt benägen att hålla med.. jag anser att har man en gång fått denna skitsjukdom så kommer den till slut ta ens liv, förr eller senare, de e så lömsk denna sjukdomen är... 
De spelar ingen roll hur mycket cellgifter å strålning man får, de e alltid nån jäkla liten skitcell kvar nån stans i kroppen som nån gång letar sig fram, till slut.. sen om de händer när man e 90 år eller yngre vet jag inte men nån gång dyker oftast skiten upp igen som gubben i lådan när man som minst anar de :-( 
Tyvärr ska vi ju alla den vägen vandra nån dag men jag kan säga att de e jävligt jobbigt att hela tiden gå å tänka på hur detta ska gå... kommer skiten försvinna eller övervinner den mig... 
Jag har i alla fall de senaste året kämpat med all kraft jag har å de tänker jag fortsätta med!! 
Cancer, you got the wrong bitch!!! 
De senaste året har varit de jobbigaste i hela mitt liv, jag har aldrig varit med om nåt värre i hela mitt liv.. 
Detta skulle jag inte ens önska min/mina värsta fiender.. de finns människor jag inte ens skulle pissa på om dom brann men cancer hoppas jag verkligen dom slipper... 
Sedan strålningen avslutades har jag känt mig så nere å deppig, kan inte riktigt förklara hur jag känner men kan säga att de just nu e väldigt jobbigt :-/ 
Sen gör de ju inte saken bättre att jag inte kan sova heller, har ju fot å benvärken från hell :-( 
Har så himla ont... tänk den värsta kroppssmärtan när man har influensa gånger 100 så börjar de närma sig min värk... på eftermiddagarna å kvällarna så har jag så ont efter dagen så jag knappt kan gå ens några meter... 
Tyvärr så finns de inte så mycket att göra åt de heller... jag äter alla medicinerna som ska kunna hjälpa så de e väl bara att inse att de e så här de kommer vara nu... 
Neuropati heter de å e nervskador pga all stark medicin (cellgifter mm).. 
Min läkare sa sist att dom cellgifterna jag fått va de starkaste å "värsta" man kan få, blandningen jag fick av dom olika cellgifterna e tydligen den starkaste cocktailen man kan få å enligt henne så har min kropp ändå klarat de relativt ok, de finns dom som tappar känseln totalt å inte kan gå alls... :-/ 
Jag e ju långt ifrån tillbaka fysiskt mot innan jag blev sjuk men min läkare tycker jag återhämtat mig väldigt snabbt, betydligt snabbare än många andra :-) 
Jag försöker hela tiden att tänja på mina kroppsliga gränser så att kroppen sakta men säkert kan byggas upp igen men de e långt kvar, fast Rom byggdes ju inte på en dag.. 
Nu ska jag fortsätta se på Diamond League, jag älskar ju friidrott :-) 
Avslutar med kloka ord :-))