I går va årsdagen...
7/3 1999...
Ett datum jag aldrig kommer att glömma...
Stefan å jag va på väg hem efter ett trevligt restaurangbesök å saktar in på vägen för att svänga och sen så minns jag inte så mycket mer förrens vår bil stod på åkern, jag hade flugit bakåt i bilen, nästan till hatthyllan och Stefan hade hamnat i baksätet...
Allt var såå tyst...
Knäpptyst...
De enda man hörde va nåt droppande/porlande.. de va bensinen..
Det låg delar från vår bil överallt...
Stefan kravlade sig chockad ur bilen å började samla ihop bildelarna..
Jag satt fast å kom inte ut å de gjorde så ont... :-/
Sen gick allt så fort... ambulanser, polis, brandkår, sjukhus mm och summan av allt blev...
19 år av nack/ryggvärk med bla daglig migrän å yrsel, domningar, tinnitus mm varenda jävla dag =(
Det som hade hänt var att vi blivit påkörda bakifrån av en bil som aldrig hann se oss innan det smällde så dom tippade på att han höll en hastighet av ca 100 km/h när han delade vår bil...
Hans barn han hade i bilen hade tappat sin napp och han böjde sig ner för att ta upp den bara för att ta bort blicken från vägen några enstaka sekunder...
Sekunder som har förstört hela vårt liv...
Så fruktansvärt onödigt...
Hoppas han ibland tänker på oss...
Både han och barnet klarade sig helt oskadda och jag är väldigt glad över att barnet inte skadade sig, han som körde fullständigt skiter jag i...
Tänk så fort tiden går, helt otroligt...
De e viktigt att man verkligen tar vara på varje dag, man vet ju aldrig hur länge man har den här äran att vara på denna jord å då syftar jag inte på att jag har cancer... :-/
Jag avslutar med en bild på världens bästa Tyson :-))